Debatten om digitalisering är kluven och ofta hamnar den i ett av de berömda dikena “digitalt är bäst – digitalt är sämst”. När till och med vår skolminister Lotta Edholm hamnar i ett av dessa diken, utan att reflektera över vilka krav som faktiskt läggs på lärares undervisning, så kände jag att jag behöver göra det jag kan. Jag skrev ett mail! Syftet är att påverka för att få till en klok styrning av digitaliseringen i skolan så att man inte hamnar i något av dikena.
Debatten bör hellre beröra hur vi ökar lärares förutsättningar för att bygga upp en god digital kompetens och tillgodoser möjligheten att utifrån behov och undervisningssituation välja olika typer av läromedel och verktyg istället för att göra det till en fråga om vi ska läsa tryckta eller digitala texter.
Detta är utvalda delar från mitt mail till Lotta Edholm:
Jag förundras över den brist på kompetens som visas genom debattinläggen från skolministern gällande digitaliseringen. Skolministern vill skapa opinion genom att fokusera på att läsförmågan har sjunkit på grund av den digitala tekniken i skolan. Det är tydligt att politiken via en person verkar hamna i de berömda dikena ”antingen – eller”. Ni vill hitta syndabockar i ”digitala verktyg” för att elever inte har en tillräckligt god läs- eller skrivförmåga. Det frågan egentligen handlar om är vilken läserfarenhet och språkförståelse barn och elever har med sig när de börjar skolan, vilken kompetens som finns hos lärare, både digital kompetens och grundläggande kunskaper i läs- och skrivutveckling samt med vilka metoder och vilka teorier man utgår ifrån i läs- och skrivundervisningen. Det gäller att ge lärare kompetens och valmöjligheter att välja vilka medier som passar bäst för lärande i olika undervisningssituationer. Tyvärr har inte budgeten hängt med i den debatten. Det krävs både digitala resurser och resurser i tryckt format för att uppnå läroplanens krav. Det kostar!
Skolministern pratar om att skriva med papper och penna och att läsa i tryckta böcker som en norm. I dagens samhälle bör vi hellre prata om det utvidgade textbegreppet – Litteracitet! Läsning och skrivning idag kan ske på så väldigt många sätt. Text kan förmedlas både i tryckt form som digitalt, i ljud och bild och rörlig bild samt AR och spel. Alla dessa former är information som skapar mening, precis lika mycket (eller mer än) tryckt text. Hur ställer sig skolministern till alla de individer som har dyslexi där tekniken i det närmaste har revolutionerat deras möjligheter att ta del av undervisningen på lika villkor?
Det som händer nu är att skolministern bromsar upp Skolverkets förslag till nationell digitaliseringsstrategi som beskriver HUR skolledare och lärare ska förhålla sig till undervisningen av digital kompetens som finns skrivet i läroplaner och kursplaner. Utan den styrningen lämnar ni skolan i sticket, med krav på ATT de ska genomföra undervisningen, men ingen riktning anges. Lotta skriver i en debattartikel att de bromsar upp digitaliseringsstrategin för att invänta hjärnforskares syn på hur digitaliseringen påverkar människor. Det är i mina ögon väldigt konstigt att enbart rikta sig till hjärnforskares åsikter när det gäller hela den komplexa pedagogiska verksamheten för att fastställa om digitaliseringsstrategin är tillräckligt bra. Det som fattas i digitaliseringen är STYRNING och det är detta som strategin ger skolväsendet.
Min fråga är HUR utbildningsdepartementet ska säkerställa evidens kring digitalisering och vilka utgångspunkter ni har för att leda digitaliseringen i skolan förutom hjärnforskares input, som man får hoppas inte är populistiska? Hur ska lärare göra och förhålla sig om strategin inte antas men läroplanens krav på undervisning i digital kompetens kvarstår?
Hur ser skolministern på internationella riktlinjer och mål kring digitaliseringen? EU-kommissionen är ju ett exempel på där man skriver fram betydelsen av digital kompetens. Hur ska undervisningen i Sverige bedrivas för att åstadkomma detta, enligt skolministern? Hur ska lärare undervisa om digital läsning och lässtrategier om man inte jobbar framför en skärm, som Lotta Edholm avråder från?
Tacksam för svar!
Ett tillägg till ovan som jag också gärna hade velat skicka med är att i takt med digitaliseringens intåg i samhället och därmed i skolan så breddades lärares uppdrag. Förutom att ha en god ämneskunskap och pedagogisk kunskap så krävs det i dagsläget också en god teknologisk kunskap och digital kompetens. Att som privatperson ha en hög digital kompetens innebär inte per automatik att du som lärare vet hur du på bästa sätt använder tekniken i lärandet tillsammans med eleven. Kunskapen om HUR man använder digitala verktyg på ett sätt som främjar utveckling och lärande är ett sällsynt inslag på lärarutbildningarna och många verksamma lärare har inte fått tillräcklig kompetensutveckling inom området. Däremot har de av Skolverket fått veta ATT de ska undervisa eleverna så att de får en adekvat digital kompetens. Det behövs stöd till Sveriges lärare för att få förutsättningar att utveckla elevers digitala kompetens.
En modell som jag har fastnat för, som beskriver den komplexa kompetensen en lärare behöver besitta, är TPACK. Den har några år på nacken men är fortfarande aktuell.
TPACK är ett ramverk, utvecklat av Mishra och Kohler 2006 , som förklarar en lärares behov av kompetens inom de tre områdena teknisk-, pedagogisk- och ämneskunskap samt förklarar samspelet mellan dessa delar – https://punyamishra.com/wp-content/uploads/2022/12/KoehlerMishra-intro-submitted.pdf
Jag håller tummarna för att skolsverige kommer att få den styrning och det stöd som behövs för att vi på riktigt ska kunna nyttja digitaliseringens möjligheter och med klar blick se utmaningarna.